Människors liv är mer värdefulla än djurs
Jag har inte förrän nyss kunnat vara stark i min åsikt om detta, har velat mycket. Men samtidigt skulle jag valt att rädda ett barn över en valp, om en sådan situation hade uppstått. På grund av flockdjursbeteende eller sådant, gissar jag på.
För ett par dagar sedan insåg jag att anledningen till att det spelar mindre roll om ett djur dör är att troligtvis blir inte lika många ledsna över det.
För ett par dagar sedan insåg jag att anledningen till att det spelar mindre roll om ett djur dör är att troligtvis blir inte lika många ledsna över det.
De flesta människor i Sverige har andra som bryr sig om dem och när de dör så skapas väldigt mycket negativa känslor, sorg osv.
Jag tror inte att lika mycket sorg skapas när ett slumpmässigt djur i Sverige dör.
Om ni håller med mig så här långt så kommer ni troligtvis att sluta med det nu.
Jag tar detta ett steg längre, och menar att en eremits liv är värt mindre än en person som är älskad. Vilket betyder att det går att mäta hur mycket en persons liv är värt genom att räkna ut hur mycket negativa och positiva känslor det totalt skapar. Självklart kan vi inte göra det med teknologin vi har idag, men jag anser att det inte är fel att värdera varelsers liv olika.
Och vi har vår gång
Jag har en dålig ovana som gör sin närvaro känd ungefär två gånger i veckan.
Det som händer är att jag kommer på mig själv med att tycka om en person mer bara på grund av deras utseende och känner mig då äcklad av mig själv.
Det låter troligtvis löjligt, med all rätt, men jag kan inte komma över det. Jag vill så gärna stå över den naturliga utseendefixeringen alla människor har.
I sinom tid lär jag få acceptera detta och helt enkelt följa strömmen, men just nu klarar jag inte riktigt av det.
Den som säger att den inte bryr sig om utseende ljuger för sig själv och/eller andra.
Det som händer är att jag kommer på mig själv med att tycka om en person mer bara på grund av deras utseende och känner mig då äcklad av mig själv.
Det låter troligtvis löjligt, med all rätt, men jag kan inte komma över det. Jag vill så gärna stå över den naturliga utseendefixeringen alla människor har.
I sinom tid lär jag få acceptera detta och helt enkelt följa strömmen, men just nu klarar jag inte riktigt av det.
Den som säger att den inte bryr sig om utseende ljuger för sig själv och/eller andra.
Det luktar god parfym i mitt rum
Känner mig riktigt glad atm, blir nog en skön kväll.
Religion
Jag har börjat tvivla på min ovänskap mot religion, för att uttrycka det snällt.
Om jag hade en lillebror som skulle dö om en vecka, och han frågade mig om himlen fanns. Då skulle jag svara "ja". På grund av att ge honom positiva och trygga känslor.
Samma regel borde egentligen gälla med vuxna.
Alla kommer att dö, så varför vill många övertala andra att himlen inte finns?
Vad är de viktiga skillnaderna mellan barn och vuxna i detta fall? Kanske att vuxna är ansvariga för andra och bör därför vara så logiska som möjligt, dock så kan det vara så att det personen tjänar på att vara religiös överstiger kompetensen personen tappar.
Jag tycker inte att religion bör ha politisk makt, och jag vet inte, men jag tror att jag är för religion annars.
Själv kommer jag nog aldrig att kunna blir religiös, men börjar nästan önska att de runt mig tror på ett liv efter detta.
Jag har hört att tron om spöken grundar sig mycket hos människor för att få hopp om någonting efter döden. Jag har även hört att desto äldre människor blir, desto fler är det som är religiösa, och att det inte bara ska vara på grund av att religion var större förr, utan även för att döden är närmre. Så rädslan av att inte finnas längre är starkare.
Jag är väldigt osäker i min ståndpunkt gällandes religion just nu, det kanske blir klarare inom kort.
Om jag hade en lillebror som skulle dö om en vecka, och han frågade mig om himlen fanns. Då skulle jag svara "ja". På grund av att ge honom positiva och trygga känslor.
Samma regel borde egentligen gälla med vuxna.
Alla kommer att dö, så varför vill många övertala andra att himlen inte finns?
Vad är de viktiga skillnaderna mellan barn och vuxna i detta fall? Kanske att vuxna är ansvariga för andra och bör därför vara så logiska som möjligt, dock så kan det vara så att det personen tjänar på att vara religiös överstiger kompetensen personen tappar.
Jag tycker inte att religion bör ha politisk makt, och jag vet inte, men jag tror att jag är för religion annars.
Själv kommer jag nog aldrig att kunna blir religiös, men börjar nästan önska att de runt mig tror på ett liv efter detta.
Jag har hört att tron om spöken grundar sig mycket hos människor för att få hopp om någonting efter döden. Jag har även hört att desto äldre människor blir, desto fler är det som är religiösa, och att det inte bara ska vara på grund av att religion var större förr, utan även för att döden är närmre. Så rädslan av att inte finnas längre är starkare.
Jag är väldigt osäker i min ståndpunkt gällandes religion just nu, det kanske blir klarare inom kort.
Samlevnad
I det här inlägget kommer jag att upprepa saker jag tidigare skrivit, fast jag kommer att skriva mer detaljerat.
1
För ett par (eller några, jag vet inte) månader sedan så hade det gått rätt så länge sedan jag hade haft sex, i och med att jag hade gjort slut med min flickvän.
Jag har förut inte skrivit allting jag tänkt på angående ett ämne jag skrivit om, eftersom att jag inte sett det som det viktigaste att skriva. Nu känner jag att dessa extra tankebanor behövs för att ni ska förstå hur jag tänker, att de är viktigare än vad jag förut trodde.
1
Sedan så hade jag ett par one-night-stands, kan man säga, med människor jag kände olika mycket. Jag märkte dock att sexet inte gav mig så mycket. Passionen var långt ifrån den jag hade haft under sex med mycket känslor inblandade, vilket försämrade kvalitén.
För mig så är själva samlaget inte det viktigaste under sex, jag älskar delarna innan och efter, det mysiga. Jag tror att dom stunderna är väldigt viktiga för att skapa ett sådant sorts band som ett tillgivet par har.
Alltså bryr jag mig inte så mycket om sex. Om en väldigt snygg tjej skulle stöta på mig som att sökte sex så hade jag ärligt talat inte varit särskilt intresserad. Vad jag söker är en person att ha en seriös relation med. Mina krav är rätt höga så jag förväntar mig ingenting inom i alla fall det närmsta året, eller till och med de närmsta åren. Jag vill vänta på rätt person, för om jag lyckas hitta en som jag verkligen kan tycka om och älska, så tror jag att det är värt det.
2
Det finns tre huvudegenskaper som jag söker hos en flickvän.
Den första är intelligens. Jag har mycket kvar att lära mig, och diskussioner är utmärkt till det. Jag vill att hon och jag ska kunna ha intressanta diskussioner där hon har mycket att ge. Jag vill även att hon ska kunna förstå sig på mina skämt, eller mer seriösa påståenden. Alltså måste hon ha ett rätt starkt analytiskt sinne.
Allmänt så skulle detta få mig att trivas mycket bättre med en person väldigt länge.
Den andra egenskapen är sympati. Och nu menar jag inte sympati som nästan alla människor besitter, utan faktiskt att hon kan sympatisera med personen som ofta ses som "the bad guy", vilket också kräver ett analytiskt sinne.
Jag vill att hon ska ha insett hur värt det är att behandla människor med snällhet och respekt.
Den tredje egenskapen är känsla. Jag vill att hon ska vara väldigt känslomässig, kunna tillsammans med mig njuta av konst i en massa olika former. En vacker himmel, en riktigt bra låt osv.
http://www.snopes.com/music/artists/bell.asp
Att hitta konst i vardagen är väldigt viktigt för mig, när jag går från bussen hem så kan jag tycka att ett träd är vackert och begrunda det ett tag tills jag känner mig nöjd. Jag vill att min framtida flickvän ska dela min passion för konst.
Nu går jag lite off topic. Jag älskar naturlig skönhet, alltså sådant som människor inte skapat, det är en sådan ren skönhet, en skönhet utan motiv, som är så perfekt gjord, i alla detaljer.
Dock så tycker jag verkligen om konst gjord av människor också, men det är lite olika saker.
Tack för mig.
Alltså bryr jag mig inte så mycket om sex. Om en väldigt snygg tjej skulle stöta på mig som att sökte sex så hade jag ärligt talat inte varit särskilt intresserad. Vad jag söker är en person att ha en seriös relation med. Mina krav är rätt höga så jag förväntar mig ingenting inom i alla fall det närmsta året, eller till och med de närmsta åren. Jag vill vänta på rätt person, för om jag lyckas hitta en som jag verkligen kan tycka om och älska, så tror jag att det är värt det.
2
Det finns tre huvudegenskaper som jag söker hos en flickvän.
Den första är intelligens. Jag har mycket kvar att lära mig, och diskussioner är utmärkt till det. Jag vill att hon och jag ska kunna ha intressanta diskussioner där hon har mycket att ge. Jag vill även att hon ska kunna förstå sig på mina skämt, eller mer seriösa påståenden. Alltså måste hon ha ett rätt starkt analytiskt sinne.
Allmänt så skulle detta få mig att trivas mycket bättre med en person väldigt länge.
Den andra egenskapen är sympati. Och nu menar jag inte sympati som nästan alla människor besitter, utan faktiskt att hon kan sympatisera med personen som ofta ses som "the bad guy", vilket också kräver ett analytiskt sinne.
Jag vill att hon ska ha insett hur värt det är att behandla människor med snällhet och respekt.
Den tredje egenskapen är känsla. Jag vill att hon ska vara väldigt känslomässig, kunna tillsammans med mig njuta av konst i en massa olika former. En vacker himmel, en riktigt bra låt osv.
http://www.snopes.com/music/artists/bell.asp
Att hitta konst i vardagen är väldigt viktigt för mig, när jag går från bussen hem så kan jag tycka att ett träd är vackert och begrunda det ett tag tills jag känner mig nöjd. Jag vill att min framtida flickvän ska dela min passion för konst.
Nu går jag lite off topic. Jag älskar naturlig skönhet, alltså sådant som människor inte skapat, det är en sådan ren skönhet, en skönhet utan motiv, som är så perfekt gjord, i alla detaljer.
Dock så tycker jag verkligen om konst gjord av människor också, men det är lite olika saker.
Tack för mig.
Varför jag försöker att tänka bort utseenden
Utseende hjälper inte riktigt till med de mest värdefulla sakerna. Det hjälper till att tjäna pengar, komma nära andra snygga människor osv.
Jag erkänner och försöker att acceptera att jag söker vissa saker som utseende hjälper till med, men jag värderar det inte så högt.
Nu för tiden när jag träffar en tjej så försöker jag att fokusera mina tankar på hur mycket jag skulle vilja ha henne som vän och basera min relation från det.
Vissa saker här kan te sig som uppenbara för vissa, men jag försöker inte att hitta på nya filosofier, jag skriver vad jag tänker på.
Jag erkänner och försöker att acceptera att jag söker vissa saker som utseende hjälper till med, men jag värderar det inte så högt.
Nu för tiden när jag träffar en tjej så försöker jag att fokusera mina tankar på hur mycket jag skulle vilja ha henne som vän och basera min relation från det.
Vissa saker här kan te sig som uppenbara för vissa, men jag försöker inte att hitta på nya filosofier, jag skriver vad jag tänker på.
Utmattad
Jag ska sova nu. Jag är förvirrad över livet. Och jag är osäker på om jag ska skjuta undan de tankarna eller om jag ska fundera över dom så konstruktivt jag kan. Oavsett vad jag gör så tror jag inte att jag kommer att få en klarare syn, så jag vet inte vad jag ska göra.
God natt
God natt
Jag antar att jag fortfarande saknar dig
Du river i mitt hjärta
Tills allting är svart
Dina klor tar för sig
Jag känner mig matt
Men jag lägger ingen skuld
Jag har skadat dig mer
Jag önskar vi vore som de andra
Ser du hur de ler
Jag vill hålla dig nära
Hårt men ändå ömt
Jag vill viska i ditt öra
Få dig att förstå min dröm
Om mina känslor slutar eka
I tomheten av ditt svar
Kan fantasin bli till verklighet
Och jag kan känna vad, det betyder att vara glad
Tills allting är svart
Dina klor tar för sig
Jag känner mig matt
Men jag lägger ingen skuld
Jag har skadat dig mer
Jag önskar vi vore som de andra
Ser du hur de ler
Jag vill hålla dig nära
Hårt men ändå ömt
Jag vill viska i ditt öra
Få dig att förstå min dröm
Om mina känslor slutar eka
I tomheten av ditt svar
Kan fantasin bli till verklighet
Och jag kan känna vad, det betyder att vara glad
.
Jag har svårt för att tycka om seriösa konversationer i verkligheten. Jag tycker att det är mycket skönare och enklare att ha dem över internet eller sms.
Det finns undantag dock, tidigare idag hade jag en lång sådan, om lite olika saker, med Joseph och då kändes det tryggt.
Jag vet inte riktigt varför, men jag har mina aningar. Det kan vara på grund av att jag inte känner mig trygg nog eller att jag känner mig för osäker i mig själv.
Adrian ut.
Det finns undantag dock, tidigare idag hade jag en lång sådan, om lite olika saker, med Joseph och då kändes det tryggt.
Jag vet inte riktigt varför, men jag har mina aningar. Det kan vara på grund av att jag inte känner mig trygg nog eller att jag känner mig för osäker i mig själv.
Adrian ut.
.
Ur universums synpunkt så är mitt liv nästintill betydelselöst. Eller egentligen helt betydelselöst. Det spelar ingen roll hur universum ser ut.
Från min synvinkel så är mitt liv det enda som betyder någonting. Alla jag bryr mig om, bryr jag mig om för min egen skull.
Alltså är mina egna känslor det viktigaste.
Det enda som är viktigt är att maximera lycka.
För mig så maximerar jag lycka genom att bry mig om andra. Att hjälpa människor skapar en win-win situation. Båda tjänar lycka på det.
Om en person tänker att dennes liv har mer sorg än lycka så kan man tänka att det vore rätt att ta livet av sig.
Jag håller dock inte med. Det ultimata är att försöka ändra på det i så fall. Att försöka göra sitt liv värt att kämpa för. Hur jobbigt det än är ibland, så är det omoraliskt mot en själv att ta självmord.
Från min synvinkel så är mitt liv det enda som betyder någonting. Alla jag bryr mig om, bryr jag mig om för min egen skull.
Alltså är mina egna känslor det viktigaste.
Det enda som är viktigt är att maximera lycka.
För mig så maximerar jag lycka genom att bry mig om andra. Att hjälpa människor skapar en win-win situation. Båda tjänar lycka på det.
Om en person tänker att dennes liv har mer sorg än lycka så kan man tänka att det vore rätt att ta livet av sig.
Jag håller dock inte med. Det ultimata är att försöka ändra på det i så fall. Att försöka göra sitt liv värt att kämpa för. Hur jobbigt det än är ibland, så är det omoraliskt mot en själv att ta självmord.
Ett liv efter döden
En vän till mig anmärkte att jag skriver om liknande saker om och om igen, så jag tänkte skriva om någonting annat nu. Vad jag säger känns lite tråkigt och uppenbart för mig men ja, jag får se om det är värt det eller inte.
Jag tror inte på ett liv efter döden, i och med att jag inte ser någon logisk förklaring till det.
Det finns jättemycket olika ämnen och saker som gör så att vår hjärna fungerar. I vår hjärna skapas vårt medvetna. När de sakerna som hjälper vårt medvetna att existera upphör att göra sitt jobb, för att kroppen dör, och hjärnan dör. Så borde ens medvetna upphöra att existera.
Att tro på ett liv efter döden för att det är enklare är rätt så omoget tycker jag. Att acceptera fakta och försöka göra det bästa ur vad vi har är det optimala.
Visst, livet saknar objektiv mening och vi kommer att dö och därav kommer vårt medvetna upphöra att existera. Men vi kan fortfarande bestämma vad vi vill göra av vårt liv när vi väl lever. Man kan antingen se på detta som deprimerande och meningslöst. Eller högst meningsfullt och som en grym chans att skapa mål och försöka nå dem.
Visst vore det trevligare om människor som erfarade någonting som den här åkte till himlen eller något annat trevligt ställe?
Att ställa sig frågan "Varför?"
I det senaste året så har jag fokuserat mina tankar väldigt mycket på frågan "varför?".
Det har varit jättebra för mig, jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv och andra.
Vad jag menar är att om man skrattar åt ett skämt till exempel så är det en bra idé att analysera varför man skrattar åt det, om man finner en person tilltalande så är det bra att fråga varför, ni förstår hur jag menar.
Genom att göra detta så har jag hittat motiven till mina handlingar, och det är faktiskt en milstolpe i mitt tänkande. Det har gett mig en helt ny nivå av självinsikt, för att när jag analyserar mina motiv så listar jag ut varför jag känner som jag gör.
Jag har till exempel lärt mig att det mesta vi gör inför andra människor gör vi för att få uppmärksamhet och bekräftelse. Detta är enligt mig grymt kraftfull kunskap, eftersom att det ger en inte bara en djupare självinsikt, utan det hjälper en att förstå sig på andra också.
Jag har redan använt mycket av detta på ett praktiskt sätt i livet, som att uppmuntra en person när den uppenbarligen söker bekräftelse för att få den att må bättre.
Jag anser att sprida positiv energi så mycket som möjligt är ultimat, så all sådan här kunskap hjälper mig rätt mycket.
Om det är någonting som ni som läser faktiskt kommer att ta in från min blogg så låt det vara detta:
Analysera allting, speciellt motiven till era handlingar och ifrågasätt allting. (Jag har inte riktigt tagit upp detta, men det är väldigt känt så om ni är intresserade så kan ni nog hitta en bra artikel om det på google.se)
För att inte låta min blogg vara en tråkig vägg av text så lägger jag upp en bild jag tyckte var cool;
Det har varit jättebra för mig, jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv och andra.
Vad jag menar är att om man skrattar åt ett skämt till exempel så är det en bra idé att analysera varför man skrattar åt det, om man finner en person tilltalande så är det bra att fråga varför, ni förstår hur jag menar.
Genom att göra detta så har jag hittat motiven till mina handlingar, och det är faktiskt en milstolpe i mitt tänkande. Det har gett mig en helt ny nivå av självinsikt, för att när jag analyserar mina motiv så listar jag ut varför jag känner som jag gör.
Jag har till exempel lärt mig att det mesta vi gör inför andra människor gör vi för att få uppmärksamhet och bekräftelse. Detta är enligt mig grymt kraftfull kunskap, eftersom att det ger en inte bara en djupare självinsikt, utan det hjälper en att förstå sig på andra också.
Jag har redan använt mycket av detta på ett praktiskt sätt i livet, som att uppmuntra en person när den uppenbarligen söker bekräftelse för att få den att må bättre.
Jag anser att sprida positiv energi så mycket som möjligt är ultimat, så all sådan här kunskap hjälper mig rätt mycket.
Om det är någonting som ni som läser faktiskt kommer att ta in från min blogg så låt det vara detta:
Analysera allting, speciellt motiven till era handlingar och ifrågasätt allting. (Jag har inte riktigt tagit upp detta, men det är väldigt känt så om ni är intresserade så kan ni nog hitta en bra artikel om det på google.se)
För att inte låta min blogg vara en tråkig vägg av text så lägger jag upp en bild jag tyckte var cool;
Haha, detta är sanningen.
Funderingar innan jag ska sova
Jag skriver osammanhängande wall of text's, men om folk inte vill läsa så behöver dom inte, om ni finner det intressant så läs gärna och ge gärna kritik eller starta en diskussion eller vad som helst. Nästan alla feedback är rolig.
Rättvisa är löjligt, det handlar om vad som är bäst i varje situation.
Förr i tiden så resonerade jag så att det vore ultimat om alla poliser höll sig till sina order, och utmätte straff enligt lagboken.
Nu tänker jag inte så längre, att skapa så mycket lycka som möjligt är alltid målet så det man måste göra är att tänka igenom varje praktiskt situation och utgå från den vad som är det bästa valet.
Att vara konsekvent är överskattat, samhällen fungerar bäst med blandade regler enligt mig.
Självklart så räknas möjliga konsekvenser in när valet görs, men att göra någonting inte så moralenligt kan vara det mest moralenliga, eftersom att vad uttrycket betyder där är vad som enligt normen anses vara moralenligt.
Handlar inte moral om att göra det bästa valet? Nyckeln är att vara flexibel.
Många politiska ideologier söker att hitta det ultimata sättet att styra ett samhälle, men vad jag vet så har alla dessa planer fel i sig, vilket gör det omöjligt just nu.
Det är löjligt att tro att vi kan göra om vår värld till en perfekt värld nu, om vi ska försöka göra världen till en bättre plats så ska vi göra praktiskt funktionella saker, acceptera kompromisser som inte alltid överensstämmer med hur det ultimata samhället skulle se ut.
Om möjligtvis tusen år kan vi sätta högre krav, jag vet inte, men jag vet att folk ibland glömmer vad det handlar om.
Människors lycka: x
Människors olycka: z
Målet = x > z
Jag själv kommer nog aldrig att vara en fullblodig hjälte, ärligt talat så har jag svårt att orka med även när jag tänker själviskt, om det problemet blir löst så ska jag lägga ner mer tid på andra. Just nu så arbetar jag enligt mina egna förutsättningar.
Ett av de bästa och mest klassiska sätt att uppnå så mycket lycka som möjligt är att hjälpa andra, det blir att alla tjänar på det, eftersom att man själv mår bra av att göra sådant.
Hopp existerar, så länge vi sätter upp de rätta målen.
Skönhet är viktigt för mig, det går att hitta så enkelt.
Ibland så kanske det verkar som att jag predikar, men jag tar helt enkelt upp saker jag tänker på och saker som intresserar mig, och sedan så skriver jag oftast när jag själv är inspirerad.
Rättvisa är löjligt, det handlar om vad som är bäst i varje situation.
Förr i tiden så resonerade jag så att det vore ultimat om alla poliser höll sig till sina order, och utmätte straff enligt lagboken.
Nu tänker jag inte så längre, att skapa så mycket lycka som möjligt är alltid målet så det man måste göra är att tänka igenom varje praktiskt situation och utgå från den vad som är det bästa valet.
Att vara konsekvent är överskattat, samhällen fungerar bäst med blandade regler enligt mig.
Självklart så räknas möjliga konsekvenser in när valet görs, men att göra någonting inte så moralenligt kan vara det mest moralenliga, eftersom att vad uttrycket betyder där är vad som enligt normen anses vara moralenligt.
Handlar inte moral om att göra det bästa valet? Nyckeln är att vara flexibel.
Många politiska ideologier söker att hitta det ultimata sättet att styra ett samhälle, men vad jag vet så har alla dessa planer fel i sig, vilket gör det omöjligt just nu.
Det är löjligt att tro att vi kan göra om vår värld till en perfekt värld nu, om vi ska försöka göra världen till en bättre plats så ska vi göra praktiskt funktionella saker, acceptera kompromisser som inte alltid överensstämmer med hur det ultimata samhället skulle se ut.
Om möjligtvis tusen år kan vi sätta högre krav, jag vet inte, men jag vet att folk ibland glömmer vad det handlar om.
Människors lycka: x
Människors olycka: z
Målet = x > z
Jag själv kommer nog aldrig att vara en fullblodig hjälte, ärligt talat så har jag svårt att orka med även när jag tänker själviskt, om det problemet blir löst så ska jag lägga ner mer tid på andra. Just nu så arbetar jag enligt mina egna förutsättningar.
Ett av de bästa och mest klassiska sätt att uppnå så mycket lycka som möjligt är att hjälpa andra, det blir att alla tjänar på det, eftersom att man själv mår bra av att göra sådant.
Hopp existerar, så länge vi sätter upp de rätta målen.
Skönhet är viktigt för mig, det går att hitta så enkelt.
Ibland så kanske det verkar som att jag predikar, men jag tar helt enkelt upp saker jag tänker på och saker som intresserar mig, och sedan så skriver jag oftast när jag själv är inspirerad.
Moralkärring
På sista tiden så har jag märkt hur mycket det är kring detta fenomen, alltså moralkärringar.
Uttrycket tyder på att moral vore dåligt på något sätt, vilket bara är omoget och dumt.
Jag själv tar gärna an mig förolämpningen "moralkärring" eller "moralpolis".
Det finns en hel del i ungdomskulturen (jag hoppas att det stannar där) som handlar om att det är coolt att vara elak och dryg osv, att man inte är rolig om man gör bra saker.
Jag erkänner att jag gör dumma och roliga saker då och då, men jag bryr mig iaf. (Nej, det är inte coolt att inte bry sig)
Nu fick jag skriva av mig, hehe.
Nattens infall
Jag fick just en tanke jag haft ett tag i ord, och tycker verkligen att det stämmer:
En sak som folk förstår fel med poesi är att bara för att det är svårt att lista ut vad poeten menar, så blir inte budskapet djupare.
Om någonting så är det en negativ sak, enligt mig iaf.
Det blir ofta en tävling om att vara smart, folk erkänner inte att dom inte förstår vad någonting betyder för att inte vilja verka dumma, vilket är synd.
Haha, det är verkligen roligt. En av mina vänner Benjamin gick med i en grupp om poesi på Apberget och skrev en massa meningslösa dikter med "fina" ord. "Morgondagg" osv.
Han hade ingen poäng alls, utan bara tyckte att det var roligt.
Han fick väldigt mycket bra kritik, rätt pinsamt.
En sak som folk förstår fel med poesi är att bara för att det är svårt att lista ut vad poeten menar, så blir inte budskapet djupare.
Om någonting så är det en negativ sak, enligt mig iaf.
Det blir ofta en tävling om att vara smart, folk erkänner inte att dom inte förstår vad någonting betyder för att inte vilja verka dumma, vilket är synd.
Haha, det är verkligen roligt. En av mina vänner Benjamin gick med i en grupp om poesi på Apberget och skrev en massa meningslösa dikter med "fina" ord. "Morgondagg" osv.
Han hade ingen poäng alls, utan bara tyckte att det var roligt.
Han fick väldigt mycket bra kritik, rätt pinsamt.
Dagens visdomsord
"Vänner som delar våra laster förstärker ibland vårt beteende."
Jag läste det just från undertexterna till tv-serien Cheers och insåg hur sant det var.
Jag läste det just från undertexterna till tv-serien Cheers och insåg hur sant det var.
Happiness
Det enda sättet som man riktigt kan förstå en människa enligt mig är att förstå personens smärta. Det kanske inte räcker för att fullt ut förstå en person, men det är en stor faktor iaf.
Den här bilden laddade jag upp på grund av att den var snygg, och det kändes som att den passade, och det vore lite väl tråkigt utan en bild.
Den här bilden laddade jag upp på grund av att den var snygg, och det kändes som att den passade, och det vore lite väl tråkigt utan en bild.
Hat
Hat är ett bagage, som allt för många bär omkring på.
Vi hittar någon att skylla allting på, allt lidande vi ser.
Jag ser tonåringar runt mig som skriker åt varandra, hatar på varandra, och till och med tar till våld för någon slags bekräftelse.
Det är enkelt att fokusera på små saker, att inte orka se den större bilden, men ärligt talat, vem lurar vi? Den finns där.
Det finns ett djupare sätt att se på saker, att istället för att bråka, lösa bråken och göra gott.
Om vi bara tog ett djupt andetag när vi stötte på ett problem och tänkte ”Vad som än händer, så är det okej” så skulle vi kunna lösa saker på mycket bättre sätt.
Varför är det så att en person går in med motivet att såra en annan? Hämnd? Det är en väldigt dålig lösning.
När jag frågar folk som försöker att såra någon den här frågan så får jag aldrig något bra svar.
Mest så verkar det som att personen inte orkar bete sig till sitt optimala.
Det här är väldigt synd, och jag skulle önska att folk allmänt försökte göra världen till en bättre plats, istället för en sämre, ingen tjänar på det.
”A Rattlesnake, if Cornered will become so angry it will bite itself. That is exactly what the harboring of hate and resentment against others is - a biting of oneself. We think we are harming others in holding these spites and hates, but the deeper harm is to ourselves.” ~E. Stanley Jones
Livet är för kort för att vi ska gå omkring och hata varandra, för er egen skull, gör något bättre med er tid.
Jag älskar nätter
Jag älskar att sitta uppe på natten ensam och fundera. Fundera över liv, och död. Fundera över varför jag gör som jag gör, analysera allting med mig själv in i minsta detalj, för att få en så bra självkänsla som möjligt.
Jag vet om många svagheter med mig själv, jag vet även om styrkor som jag har.
Det gör lite ont att upptäcka negativa saker, som att visdom jag samlat på mig troligtvis inte kommer att tjäna till någon nytta.
Jag vet att jag är ensam, jag kommer att dö ensam. Jag har vant mig vid tanken att min existens inte spelar någon roll, att mina tankar inte kommer att göra någon skillnad, och att när jag dör, så lär mitt medvetna upphöra att existera.
Jag funderar över väldigt mycket, och jag kommer inte att kunna skriva in allting i den här bloggen, men det gör ingenting.
Jag har funderat på varför jag skriver dessa saker här, kanske är det för att det blir enklare att tänka över mina känslor då. Eller kanske så är det för att försöka få folk som läser att se mig som en djup och intelligent människa. Hade jag önsketänkt mer så hade jag tänkt på det första alternativet och bestämt mig för att det är så.
Att människor söker gemenskap och bekräftelse är rätt uppenbart, känns inte så värt att kämpa emot.
Jag vet faktiskt inte varför jag skriver här, jag tänker inte riktigt över varför jag skriver när jag bestämmer mig för att göra det, jag tänker över om jag vill göra det eller inte. Det vore intressant att få veta om alla faktorer som spelar in i mina beslut, men det är tyvärr nog omöjligt.
Om ni bryr er mycket om mig och så, läs gärna igenom detta inlägg noggrant, det har varit bättre än de två innan.
Och med noggrant så menar jag verkligen noggrant, läs gärna igenom det fler gånger, fast gör bara dessa saker om ni själva vill, jag ska inte tvinga er till någonting. Det vore bara synd om ni läste detta och inte förstod vad jag menade med många av sakerna jag skrivit.
Ps.
Ursäkta om det är dåligt skrivet, med styckesindelning och så, men jag satte mig bara ner och skrev, sedan blev det som det blev helt enkelt.
Ds.
Jag vet om många svagheter med mig själv, jag vet även om styrkor som jag har.
Det gör lite ont att upptäcka negativa saker, som att visdom jag samlat på mig troligtvis inte kommer att tjäna till någon nytta.
Jag vet att jag är ensam, jag kommer att dö ensam. Jag har vant mig vid tanken att min existens inte spelar någon roll, att mina tankar inte kommer att göra någon skillnad, och att när jag dör, så lär mitt medvetna upphöra att existera.
Jag funderar över väldigt mycket, och jag kommer inte att kunna skriva in allting i den här bloggen, men det gör ingenting.
Jag har funderat på varför jag skriver dessa saker här, kanske är det för att det blir enklare att tänka över mina känslor då. Eller kanske så är det för att försöka få folk som läser att se mig som en djup och intelligent människa. Hade jag önsketänkt mer så hade jag tänkt på det första alternativet och bestämt mig för att det är så.
Att människor söker gemenskap och bekräftelse är rätt uppenbart, känns inte så värt att kämpa emot.
Jag vet faktiskt inte varför jag skriver här, jag tänker inte riktigt över varför jag skriver när jag bestämmer mig för att göra det, jag tänker över om jag vill göra det eller inte. Det vore intressant att få veta om alla faktorer som spelar in i mina beslut, men det är tyvärr nog omöjligt.
Om ni bryr er mycket om mig och så, läs gärna igenom detta inlägg noggrant, det har varit bättre än de två innan.
Och med noggrant så menar jag verkligen noggrant, läs gärna igenom det fler gånger, fast gör bara dessa saker om ni själva vill, jag ska inte tvinga er till någonting. Det vore bara synd om ni läste detta och inte förstod vad jag menade med många av sakerna jag skrivit.
Ps.
Ursäkta om det är dåligt skrivet, med styckesindelning och så, men jag satte mig bara ner och skrev, sedan blev det som det blev helt enkelt.
Ds.
Ett år
Det var ungefär ett år sedan som jag började umgås med människor och började ändra på mitt liv.
Det tog mig fem månader att hitta en riktigt underbar flickvän och jag har lärt mig en massa om mig själv. Saker som får mig att må bra och saker som får mig att må dåligt.
Min version av hur jag vill vara som människa är moralisk, vänlig, snygg, smart och med en bra självdisciplin.
Min moral är inte riktigt var jag vill ha den, den är mycket bättre än de flesta tonåringars, men jag har min far som förebild där, en man som aldrig verkar gå emot sina principer. Det kanske är min brist på självdisciplin som negativt påverkar min moral, som håller mig från att fullfölja perfektion.
Min vänlighet är väldigt blandad, ibland så klarar jag inte av att vara snäll, mot människor som jag verkligen inte tycker om. Men jag försöker iaf och det går bra.
Mitt utseende går väl okej, jag vill se bättre ut dock, det är så olika hur folk anser om jag är snygg eller inte.
Min intelligens går väl inte att ändra på men min visdom är den som jag arbetar på, och det känns som att jag har kommit en rätt så bra bit, förstår många sanningar om universum, baserar allt på logik.
Ett år
Ett år senare så har jag kommit en bra bit på att vara en bra människa, nu är det bara ut och fortsätta leva livet, jag vill upptäcka saker.
Det tog mig fem månader att hitta en riktigt underbar flickvän och jag har lärt mig en massa om mig själv. Saker som får mig att må bra och saker som får mig att må dåligt.
Min version av hur jag vill vara som människa är moralisk, vänlig, snygg, smart och med en bra självdisciplin.
Min moral är inte riktigt var jag vill ha den, den är mycket bättre än de flesta tonåringars, men jag har min far som förebild där, en man som aldrig verkar gå emot sina principer. Det kanske är min brist på självdisciplin som negativt påverkar min moral, som håller mig från att fullfölja perfektion.
Min vänlighet är väldigt blandad, ibland så klarar jag inte av att vara snäll, mot människor som jag verkligen inte tycker om. Men jag försöker iaf och det går bra.
Mitt utseende går väl okej, jag vill se bättre ut dock, det är så olika hur folk anser om jag är snygg eller inte.
Min intelligens går väl inte att ändra på men min visdom är den som jag arbetar på, och det känns som att jag har kommit en rätt så bra bit, förstår många sanningar om universum, baserar allt på logik.
Ett år
Ett år senare så har jag kommit en bra bit på att vara en bra människa, nu är det bara ut och fortsätta leva livet, jag vill upptäcka saker.
