Religion

Jag har börjat tvivla på min ovänskap mot religion, för att uttrycka det snällt.

Om jag hade en lillebror som skulle dö om en vecka, och han frågade mig om himlen fanns. Då skulle jag svara "ja". På grund av att ge honom positiva och trygga känslor.

Samma regel borde egentligen gälla med vuxna.
Alla kommer att dö, så varför vill många övertala andra att himlen inte finns?
Vad är de viktiga skillnaderna mellan barn och vuxna i detta fall? Kanske att vuxna är ansvariga för andra och bör därför vara så logiska som möjligt, dock så kan det vara så att det personen tjänar på att vara religiös överstiger kompetensen personen tappar.

Jag tycker inte att religion bör ha politisk makt, och jag vet inte, men jag tror att jag är för religion annars.

Själv kommer jag nog aldrig att kunna blir religiös, men börjar nästan önska att de runt mig tror på ett liv efter detta.

Jag har hört att tron om spöken grundar sig mycket hos människor för att få hopp om någonting efter döden. Jag har även hört att desto äldre människor blir, desto fler är det som är religiösa, och att det inte bara ska vara på grund av att religion var större förr, utan även för att döden är närmre. Så rädslan av att inte finnas längre är starkare.

Jag är väldigt osäker i min ståndpunkt gällandes religion just nu, det kanske blir klarare inom kort.

jzxnmzcz

Är allmänt less, sover dåligt osv.

Tror inte att jag orkar dra på fest eller så i helgen, kommer nog att sitta på mitt rum istället. Jag skriver lite musik då och då iaf, det går rätt bra.
Jag borde styrketräna imorgon, men jag vet inte om jag kommer att hitta motivationen till det, får hoppas på det.

asidkm,

När jag är uppe på mitt rum sent så blir jag deprimerad. Jag tror att det är för att vid denna tidpunkt, när jag varit ensam i mitt rum förut så har jag känt mig så här, vilket gör att sådana känslor kommer tillbaka.
Det är som när man är glad, då kommer man ihåg saker bättre från när man var glad.

RSS 2.0