Ett liv efter döden

En vän till mig anmärkte att jag skriver om liknande saker om och om igen, så jag tänkte skriva om någonting annat nu. Vad jag säger känns lite tråkigt och uppenbart för mig men ja, jag får se om det är värt det eller inte.

Jag tror inte på ett liv efter döden, i och med att jag inte ser någon logisk förklaring till det.
Det finns jättemycket olika ämnen och saker som gör så att vår hjärna fungerar. I vår hjärna skapas vårt medvetna. När de sakerna som hjälper vårt medvetna att existera upphör att göra sitt jobb, för att kroppen dör, och hjärnan dör. Så borde ens medvetna upphöra att existera.

Att tro på ett liv efter döden för att det är enklare är rätt så omoget tycker jag. Att acceptera fakta och försöka göra det bästa ur vad vi har är det optimala.
Visst, livet saknar objektiv mening och vi kommer att dö och därav kommer vårt medvetna upphöra att existera. Men vi kan fortfarande bestämma vad vi vill göra av vårt liv när vi väl lever. Man kan antingen se på detta som deprimerande och meningslöst. Eller högst meningsfullt och som en grym chans att skapa mål och försöka nå dem.


Visst vore det trevligare om människor som erfarade någonting som den här åkte till himlen eller något annat trevligt ställe?

En insikt

Förståelse av smärta öppnar förståelse om värdet av godhet. Det öppnar även förståelse om värdet av att ta vara på skönhet som alltid går att hitta runt om oss.

A moment of clarity

Far from strung out, even though sometimes, it may feel like it.

RSS 2.0