Religion
Om jag hade en lillebror som skulle dö om en vecka, och han frågade mig om himlen fanns. Då skulle jag svara "ja". På grund av att ge honom positiva och trygga känslor.
Samma regel borde egentligen gälla med vuxna.
Alla kommer att dö, så varför vill många övertala andra att himlen inte finns?
Vad är de viktiga skillnaderna mellan barn och vuxna i detta fall? Kanske att vuxna är ansvariga för andra och bör därför vara så logiska som möjligt, dock så kan det vara så att det personen tjänar på att vara religiös överstiger kompetensen personen tappar.
Jag tycker inte att religion bör ha politisk makt, och jag vet inte, men jag tror att jag är för religion annars.
Själv kommer jag nog aldrig att kunna blir religiös, men börjar nästan önska att de runt mig tror på ett liv efter detta.
Jag har hört att tron om spöken grundar sig mycket hos människor för att få hopp om någonting efter döden. Jag har även hört att desto äldre människor blir, desto fler är det som är religiösa, och att det inte bara ska vara på grund av att religion var större förr, utan även för att döden är närmre. Så rädslan av att inte finnas längre är starkare.
Jag är väldigt osäker i min ståndpunkt gällandes religion just nu, det kanske blir klarare inom kort.
Det hela handlar om en rädsla för döden. Ett steg inom mognad som väldigt många människor aldrig i sina liv kommer ta är att acceptera att döden är en del av livet och att döden - med brist på bevis om annat - är det ens slutgiltiga avslut. Att omfamna det faktum att man en dag inte kommer existera är något som kommer förgylla livet ytterligare. Människor går runt och tar livet för givet. Ett friskt andetag vid havet är en otrolig upplevelse utöver det vanliga om man vet att man en dag kommer ta ett sista sånt andetag. Vetskap och accepterande av ens egen oundvikliga död gör livet så mycket mer värt att leva! Lev nu och sluta vara rädd för det oundvikla. Det är ett sådant slöseri på både ett liv och energi.
Johan: Ärligt talat tror jag inte "Att omfamna det faktum att man en dag inte kommer existera är något som kommer förgylla livet ytterligare." skulle fungera för de flesta människor.
Jag tror inte att det riktigt finns någon inställning till livet som gör allting så mycket bättre. Möjligtvis att det är en sorts inställning som kommer till en då och då, men ingenting permanent. Undantag finns då självklart.
Majoriteten av människor skulle inte detta fungera för. Att måla upp en fantasivärld om vad som händer när man dör är nog någonting som gör de flesta lyckligare än att försöka njuta av vad de har nu.
