adriantbh

Jag glömde säga att jag skulle åka till Mallorca, nu har jag just kommit hem i alla fall.

Om det verkar som att jag sätter mig över andra och dömer folk snabbt, så har ni fått fel intryck.
Självklart så dömer jag människor, det gör alla, jag tror att det är nästan omöjligt att lyckas sluta döma människor.
Jag vill inte tas som någon som ser ner på alla andra, ibland så kan jag agera så, men det är på grund av mitt humör, jag försöker att bättra på mig.

Jag börjar bli less på hur alla runt omkring mig ska bevisa sig själva, försöka bekräfta sig själva. Det känns bara så töntigt.

Alla ska visa hur duktiga dom är på att sjunga, hur smarta och roliga dom är.
Just roliga fastnar jag för när det gäller killar. Det verkar som att killar i min ålder ska vara så roliga hela tiden, man märker verkligen hur många försöker riktigt hårt.

Folk borde bara ta en lång titt i spegeln och börja ta saker lite mer allvarligt. Tänka över målen med deras liv, och fullfölja dom.

Also, jag funderar på att bli en nykterist.

Jag är väldigt kluven i vad jag ska göra med mitt liv. Ska jag fortsätta festa och försöka vara en bra människa som har roligt eller ska jag lägga av med allt sådant och stanna hemma och träna på gitarr?
Det är en svår fråga, jag försöker väga nackdelarna med fördelarna men det är väldigt svårt när allting känns meningslöst.

Ibland så känner jag att jag kan ta an hela världen, att jag kan lyckas med vad som helst, och att jag kommer att lyckas med vilka mål jag än har.
Och ibland så känns det som att jag inte vill fortsätta alls.

Vi får se hur länge den här bloggperioden håller i sig, jag skriver när jag har lust.

Sista inlägget, brist på intresse, både när det gäller bloggen och mig själv.

Tyvärr så gör jag det, men jag orkar inte lägga ner så mycket tid på det, eftersom att jag inte har min blogg som en dagbok utan bara skriver saker som jag själv anser av värde så blir det inte ofta som jag har något att skriva om.

Nu så mår jag bra iaf, lyssnar på Album Leaf, tittar på när Johan sover, och tar på mig själv.
Jag fick frågan om jag gillar att posera utan tröja på, jag fann frågan rätt underlig och svarade "Självklart, jag är snyggare utan."

Om det är någon som tycker att jag verkar vara en chill person och vill umgås, skriv bara. Jag har en massa lediga dagar.

Det var länge sedan som jag skrev, anledningen till detta är att det inte hänt någonting spännande på ett tag.
Jag försöker bara mitt bästa och om det inte duger så fuck it, orkar inte bry mig längre.

Lång historia kort så är jag och Victoria ihop igen.
Längre och bättre inlägg kommer snart, när jag fått sansa mig. Ni får ursäkta dessa korta inlägg.

Så skulle en ny just börja. Jag och Victoria har gjort slut, jag vet inte vad som kommer att hända för mig just nu, jag är bara peppad på att leva, även om mitt liv är obetydligt för universum.

Ska dock erkänna att jag är nere just nu, men det får man räkna med.

Jag har börjat förstå hur tomma de flesta människor är, jag förväntade mig mer, jag vill sortera min vänskapskrets, och skaffa bättre vänner.

Jag har ändrat mig igen, ska sätta i mina snakebites igen.
När jag tänkt över det riktigt noga så gymmar jag hellre än tränar kampsport, och jag saknar mina piercings.

Thomas Di Leva sade en väldigt intressant sak när jag såg honom prata i tv. Han sa att i alla situationer så kan man välja mellan rädsla och kärlek, valet bör vara uppenbart.
Det är helt genialiskt. Rädsla skapar lidande. Klassiker som rasism och sådant är väl mycket grundat av rädsla.
Jag tror inte att människor är kapabla till att sluta känna rädsla och bli helt lyckliga, men om man försöker så kan nog leva ett mycket bättre liv.

Som Thomas Di Leva sa så är det nog en bra idé att innan varje situation, eller i varje situation, tänka att vad som än händer, så är det helt okej.

The Voiceless av And So I Watch You From Afar är en riktigt bra låt. Jag har bytt från att spela bas till att spela trummor i mitt band nu, det känns riktigt bra.
Jag märker att allt mitt knätrummande till mina favoritband har burit frukt. Jag måste bara börja knätrumma mer seriöst nu igen.
Vi gör så att på repen så spelar vi in allting som vi kommer på direkt, för att inte glömma bort det. Det känns som om det är jättesmart, fungerar väldigt bra för mig iaf.

Nu så ska jag vara seriös och skriva ärliga saker. Förut så var jag typ "baw, det finns ingen mening med livet", men nu har jag som accepterat det, är glad ibland, nere ibland, inte speciellt glad allmänt, men jag klarar mig.
Men jag hade inte brytt mig om jag dog. Ärligt talat så bryr jag mig inte så mycket, det är en av anledningarna till att jag inte gör något åt det.

Fest på fredag kväll med Vanni, någon som känner till någon fest som vi skulle kunna dra på?

Detta blir andra gången som Viola, Intrig, övertalat mig till att fortsätta blogga. Så ni får tacka henne om ni är en av mina kära läsare, eller kommer att bli en.

För er som inte visste det så heter jag Adrian Markström och inte Fredrik Markström nu. Jag fick lov att byta namn på min blogg nu när jag själv bytt namn, det kändes passande, men nog om det.

Jag har tagit ut mina snakebites, japp. Så jag är helt piercingslös nu, Det är för att i September så ska jag börja i Shootfighting/MMA och lite i Thaiboxning. Det blir nog riktigt roligt faktiskt, jag och några vänner ska tillsammans börja som nybörjare så vi kommer inte att ligga i ett så stort underläge bara för att vi inte har hållit på med kampsporter förut.

Jag hade en rätt så intressant diskussion med en vän till mig, Freyr, som försökte att övertala mig till att inte börja med något sådant, men för tillfället så fortsätter jag att styrketräna och kommer i form tills Septembermorgon.

Nu så ska jag fortsätta att njuta av att jag gick upp lite för tidigt, lev ett moraliskt liv.

Underbat låt.